Sista steget

Det är en konstigt känsla att vi snart kommer att vara tillbaka i vardagen.
Imorgon kväll flyger vi åter till Jakarta och på torsdag lyfter planet mot Amsterdam.
Fem veckor har vi nästan varit borta men så känns det inte. Vi har ju bara sett en bråkdel av allt vi ville, fast vi gjort massor.

Här i Ubud har vi inte gjort så mycket. Vädret har varit upp och ner med en hel del regn varje dag. Vi har varit och promenerat i Monkey Forest samt var publik till en dansföreställning. Och ja... det var alla aktiviteter. Förutom att vi ätit som kungar som vanligt, så klart.

Ingången till Monkey Forest

Väldigt vacker park

Men jag lyckades inte fota någon av alla apor, de var så många och snabba!

Dansföreställningen vi såg var väldigt bra. Ett hopplock för turister visserligen, men musiker och dansare var väldigt proffsiga. Vi hade gärna sett något mer autentiskt, men har inte kunnat ordna det.

En annan kväll gick vi ut för att äta. Efter att ha vandrat runt lite planlöst dök vi in på ett ställe. Jag såg en skylt om att att det skulle vara livemusik senare på kvällen och tänkte "Ja, ja, äta fort och dra härifrån", vis av tidigare möten med coverband på turistställen. Men när bandet väl gick på visade det sig vara världens ös så vi stannade kvar hela deras uppträdande och deltog i allsången. Överraskande bra!

Stället hade också en väldigt rolig hund som tiggde om att bli klappad av precis alla

Rebecca har varit krasslig de senaste dagarna så vi har inte kunnat göra så mycket mer än att hänga runt hotellet. Inget straff, det finns pool och massor av restauranger med god mat i närheten.
Idag bokade Ineke, Rebecca och jag fotmassage - aaaahhhh! Det var riktigt härligt.

Fri lek vid poolen är ett sätt att fördriva tiden

Vårt hotell, som ligger vid Monkey Forest, invaderas av apor varje morgon

Härligt och lyxigt med fotmassage...

Sedan blev det supergod lunch och nu regnar det igen så vi hänger på rummen och latar oss bara.

Om Rebecca är piggare imorgon ska vi försöka oss på en utflykt innan vi på kvällen ger oss av till flygplatsen.

Supergod lunch idag

Enda stället i Ubud utan internet? Det är fullt möjligt!

Bubur Injin gillades av alla.

Österut - och tillbaka

Efter Nusa Penida gav vi oss iväg österut, mot Flores.
Vi landade i Labuan Bajo torsdag 5 juli, med tre timmars försening och det var redan kolmörkt. Vi lyckades få tag i två taxis och hamnade på vårt hotell. Som inte var precis vad vi trodde. Men som tur var lyckades vi boka om dagen efter så vi fick lite mer okej rum.
Labuan Bajo är en speciell stad. Många, många turister passerar igenom på väg österut eller på väg för att se Komodovaraner. Men det är få som stannar längre än en natt. Och det märks. Det är mycket människor som drar och sliter i en när vi var ute och utforskade staden och det mesta handlar om kommers.
Detta till trots, ger du ett leende och startar ett samtal är människorna precis lika trevlig som vi tidigare har mött. Maten var god och en kväll såg vi en fantastisk solnedgång från en höjd precis utanför centrum. Men stadskärnan kändes smutsig, luften är dålig och trafiken är (precis som överallt annars) galen.

De bygger just nu en enorm strandboulevard i Labuan Bajo

Största attraktionen är naturligtvis varanerna

Trånga gränder och mycket trafik på gatorna

I fiskehamnen ser det lugnt ut men det var det inte!

Vacker solnedgång strax utanför centrum

Bästa maten åt vi här

Dag två tog vi tag i oss själva och började snoka runt efter möjligheter till utflykter och äventyr. Jag ville gärna fortsätta österut, mot inlandet och äldre byar. De andra kände inte så mycket för det då det skulle betyda minst 10 timmar i bil, enkel väg.
Vi började då kika västerut, mot Komodovaranerna. Det fanns massa erbjudanden och varianter, du kan inte gå ett steg på Jalan Soekarno Hatta (som är huvudgatan) utan att få frågan om du vill boka en tur för att dyka, snorkla, kolla varaner etc etc... Tillslut hittade vi en möjlighet att slå massa flugor i en smäll genom att ta en båtfärd från Labuan Bajo till Lombok. Under fyra dagar, och tre nätter, skulle vi då både se varaner, snorkla och stanna till på olika öar. Vi slog till och söndag morgon kl 7.30 promenerade vi genom Labuan Bajos hamn mot Dota Samota, vårt hem för de kommande 4 dagarna.
Wil och Ineke bokade en hytt, medan Eric, jag och barnen kände oss mer äventyrliga och tog sovplatser på däck tillsammans med 11 andra ungdomar. Vi skulle nu bo och leva under fyra dagar med ett gäng nederländska partytjejer, ett par från Kanada, ett par från Italien och ett annat från Spanien. Vidare två franska tjejer samt en ensam italienare. Plus en kapten och hans 5 besättningsmedlemmar. En utmaning men med vår kock och främsta kontaktperson på båten, Harry, gick allt som en dans.

Vårt hem under 4 dagar

Så här sov vi på däck - gick fantastiskt bra!

Redan första dagen kändes allt helt rätt. Visst var toaletten skabbig, och visst är det trångt men efter både vandring och snorkling (jag såg en sköldpadda!) och, inte att förglömma, helt underbar mat, så gick solen ner och vi fick se den mest underbara stjärnhimmel jag någonsin varit med om, mitt ute på havet. Vintergatan, Venus, Jupiter, Mars och Saturnus syntes tillsammans med mängder av stjärnbilder.
Dag två var det tidigt upp och kl 7.30 gick vi i land på Komodo, varanernas rike. En timme senare klev vi på vår båt igen efter att ha stått öga mot öga med inte mindre än 3 bestar samt sett en unge på avstånd uppe i ett träd - där de lever sina första år för att inte riskera att ätas upp, av vuxna varaner!
Vi hade även sett ett gäng hjortar, lite bajs från en Indisk Palmmård (ni vet som de gör superdyrt Luwak-kaffe från) och fåglar med mera.
Efter Komodo blev det snorkling för att lugna nerverna och vi avslutade dagen på ön Lawa med att jag tillsammans med några andra i sällskapet gick rakt upp för ett berg och sedan ner igen. Det tog ungefär en och en halv timme i brännande sol. Svetten lackade och mer än en gång förbannade jag mig själv för jag inte hade stannat kvar på båten för att snorkla. Men utsikten var fantastisk, så någonstans var det värt det.

Nationalparken på Komodo hälsade välkommen med sitt tydliga tema

Vacker utsikt över en del av parken och ön

En gigantisk hanne, brrrrr!

Lawa och utsikt efter ca 30 minuters promenad rakt upp

Det var vackert på toppen

Efter detta var det dags för resans tuffaste del, från kl 14.00 måndag till kl 10.00 tisdag tuffade båten över havet längs Sumbawa utan att en enda gång stanna. Tidvis var havet oroligt och det gungade ordentligt. På natten vaknade jag ett par gånger av att det kändes som om jag stod upp snarare än låg ner på däck. Men allt gick bra och tisdagen blev det återigen snorkling och besök till ön Moyo och ett vackert vattenfall med naturlig pool.
Tillbaka på båten visade det sig att en av motorerna hade problem så kaptenen blev tvungen att kasta om rutten något och åka till en intilliggande ö för att byta motor. Detta gjordes så snabbt de bara kunde och sedan drog vi vidare mot Kanawa där vi onsdag morgon kl 6.00 ville se solen gå upp innan vi åkte vidare mot Lombok där vi landsteg kl 9.00.
Vi sa hej då till alla som vi lärt känna under fyra dagar och packades in i olika bussar. Vår buss körde till Mataram där vi nu ska sova en natt innan vi återvänder till Bali för att bara slappa under vår sista vecka.

Maten var oerhört god och räckte alltid precis till alla - för vi åt som hästar hela bunten

Inget internet, ingen TV men däremot kortspel och massa snack varje dag och kväll

Solnedgångarna på havet var extremt vackra

Liksom soluppgången på vår sista morgon tillsammans med båtgänget

Nusa Penida - en oväntad överraskning

Det var dags för avsked måndag 2 juli i Amed. Det var tråkigt att lämna vår värdfamilj som vi verkligen tyckte om och saknar. Men vi hade bestämt oss för att följa ett tips från Kira på Amed Jepun Divers och tillbringa två dagar på Nusa Penida som ligger granne med Bali.

På båten mot det okända Nusa Penida

Så vi satte oss i en bil som lämnade av oss vid en båt som tog oss till Nusa Penida på 30 minuter. Väl i land knölade vi in oss i ännu en bil som körde oss till Ega Homestay. Där möttes vi av Madi, som driver boendet med sin bror. De öppnade i april så är väldigt nya. Direkt när vi kom in i rummet sa vi bara "wow". Stora, fina rum, snyggt och prydligt och superrent. Hittills det finaste boendet på resan.
Madi är en fantastisk värd, han pratar mycket bra engelska och är oerhört mån om sina gäster.
Vi satte oss direkt och letade efter ett dykcenter då Kira även sagt att dykning och snorkling var helt fantastiskt på ön. Efter lite sökande tog vi kontakt med REEFlex Divers som svarade direkt att vi kunde göra en kombinerad dyk- och snorkelutflykt med dem. Sagt och gjort, Eric och jag fick skjuts av Madi ner till dem och vi bokade direkt.

Tisdag morgon kl 8.10 kom vi till dykcentret igen, en truck fylldes med material och sedan bar det iväg till Toyapakeh som är utfartshamn för de flesta dykturer som går från ön. Eric och barnen hamnade bakpå varsin moppe, Ineke och Wil fick plats i förarhytten och jag satte mig modigt på den lilla lastbilens flak och fick därmed en 15 minuters färd kantad av glada tillrop och hälsningar från öns invånare som fick sig ett gott skratt när de såg mig skaka runt bland allt material.

Lite häng på REEFlex innan utflykten

Allt packades in på en båt som visade sig vara hyrd enbart för oss och för hela dagen - superlyxigt!!!
Vi drog iväg mot Manta Point som ligger på öns sydvästa sida.
Vi förberedde dykningen och hoppade i. Tyvärr kände sig Rebecca inte så pigg så hon fick avbryta sitt dyk nästan omgående. Vi gick upp med henne och gav oss sedan ner igen tillsammans med Rachel som var vår dykinstruktör.
En helt ny värld kändes det som runt Manta Point. Det var kallt vatten (21 grader!) och varmt i olika strömmar och vi såg bland annat sköldpaddor, rockor och oerhört vacker korall. Men det var kallt som sagt så när vi kom upp efter 40 minuter frös vi ordentligt. Jesper var alldeles blå om läpparna.
Till dyk nummer 2 kände både Jesper och Rebecca att de hellre snorklade så då fortsatte bara jag och Eric med Rachel medan de andra höll sig på ytan.

Dyk nummer 2 var även det ordentligt kallt, då vi bara dök ett femtiotal meter bredvid vår första dykplats. Vi befann oss precis vid den så kallade "tvättstationen" för mantas så visst såg vi dessa fantastiska djur svepa förbi oss i vattnet! Vid ett tillfälle kom det fyra stycken på rad förbi oss. Det var svårt att hålla ordning på andningen vill jag lova. Vi fick också se en Orangutan shrimp och återigen massa korall och fisk. Dock var vattnet ganska grumligt så vi hade inte jättebra sikt samt att det befann sig en hel del dykare i vattnet. För mig premiär och jag insåg att jag hittills haft en väldig tur med mina dyk då jag blev ganska distraherad av alla olika smågrupper med dykare som simmade omkring och lät, bubblade och också ville se samma sak som jag.
Jesper, Rebecca, Ineke och Wil som snorklade hade mycket bättre tur med sikten och såg otroligt många manta's som simmade runt dem om och om igen - de var alldeles uppspelta efteråt. Det hade varit roligt om de hade haft en undervattenskamera....! Eller vi för den delen... Men en bild från internet får duga för att visa en manta.

Såna här alltså.... Svårt att inte tappa andan när de dyker upp framför en.

Efter detta tog vi oss med båten till Crystal Bay för ett tredje dyk och snorkling för resten. Även här var det Eric och jag som dök medan de andra höll sig på ytan. I Crystal Bay var det helt annorlunda jämfört med Manta Point. Framför allt har jag aldrig sett så mycket fisk tror jag. Massor! Överallt! Och de var absolut inte rädda, bara nyfikna. Enorma papegojfiskar, stora klungor av goatfish med mera med mera. Och korall, så fantastiskt vacker korall! Även snorklarna kom upp och var lyriska.
Det var roligt att testa nya saker. Vi dök för första gången med 5 mm heldräkter, vilket är lite annorlunda än vad vi är vana med (2 mm shorties). Det var ordentligt kallt i vattnet då kallt och varmt vatten blandas i olika strömmar, och det var väldigt stor diversitet både vad gäller korall och djurliv.
En helt underbar dag med en mycket proffsig och kompetent instruktör från REEFlex Divers som även det var ett väldigt trevligt och tillmötesgående ställe med roligt folk. Varm rekommendation ska skrivas om dem definitivt! Kolla in deras hemsida (www.reeflexdivers.com) och YouTube-kanal (https://www.youtube.com/channel/UCGHGtUCS3o1n124Q-65pkcw)!

Idag var det så dags för utflykt med vår värd Madi. Vi åkte på slingriga vägar över öns västra delar, ömsom på nyanlagd asfalt och ömsom på katastrofalt underlag med stora bulor, stenar och gropar. Oavsett vilket så var det SMALT! Varje gång vi fick möte handlade det om centimeter som skilde bilarna åt när de passerade. Mycket spännande. Första stoppet var Broken Beach som har en naturlig "infinity pool" och spännande klippformationer med gömda stränder. Och mycket turister. Men inte så många som började dyka upp när vi lämnade. En strid ström av bilar på de smala, smala vägarna möttes vi av.

Häftigt med en naturlig "infinity pool"!

Och vackert hur naturen skapar miljöer.

Vi åkte vidare till nästa turistmagnet: Kelingking Beach. Ännu en helt otroligt vacker plats där en kan ta sig ner för en BRANT vägg till en magiskt vacker sandstrand. Vi kom en bit på väg men sedan kände de flesta att de inte ville gå längre så vi vände uppåt igen.
Sista stoppet för dagen var återigen Crystal Beach där det blev snorkling innan vi återvände hemåt.

Kelingking Beach är supervackert. Och brant!

Nusa Penida har visat sig vara en pärla som vi inte sett så mycket av alls. Vi ångrar nästan att vi har bokat flyg till Flores nu eftersom det känns som om vi inte har fått nog. Så hit måste vi återvända, och det snart. Ön exploateras just nu för fullt av turistindustrin och det byggs överallt. Vi får hoppas att turismen inte äter upp öns charm och vildhet i framtiden.

Nu är det sen kväll här och väskan är återigen packad. Imorgon tidigt drar vi till båten och sedan vidare till flygplatsen i Den Pasar för att åka vidare till Flores! 

Vi har bara testat två Warungs på ön men detta var den bästa av de två.

Vår värd ordnade grillad tonfisk och hemlagad sambal en kväll...

Vi har haft speciella lunchkompisar

 

Vi lämnar Nusa Penida men kommer definitivt tillbaka i framtiden!

Bästa födelsedagen nånsin!

Idag fyller Rebecca 14 år och det har vi såklart firat hela dagen.

När vi kom ner till frukosten tyckte vi att vår värdinna såg trött ut så vi frågade om det hade hänt något. Hon berättade att när hon igår högg ner en gren råkade komma åt ett getingbo. Hon hade blivit ordentligt stucken på minst 7-8 ställen och ovanpå det är hon allergisk mot getingstick. Hon hade inte kunnat sova på hela natten och varje stick såg riktigt illa ut, rött och ilsket svullet. Ajajajaj, sa vi och hämtade genast vårt reseapotek med salvor och antihistaminer. Hon fick allt att prova och under dagen har det blivit mycket bättre, tack och lov.

Typ såna här fulingar råkade vår värdinna ut för, brrrr!

Efter frukost blev det snorklig och häng vid stranden och sedan lunch på Om Shanti som bjuder på vegetarisk mat på balinesiskt vis. Sedan lite häng för alla utom mig som drog iväg på lite ärenden inför kvällen som jag visste skulle bli rolig. Vår värdinna och jag hade nämligen kokat ihop lite planer för några dagar sedan som behövde fixas. Bakom värden på moppe gick allt i flygande fläng.

Becca hade begärt att vi alla skulle vara klädda på balinesiskt vis 

Som födelsedagsbarn fick Becca en vacker blomkrans

Middag kl 18.30 - supergott som vanligt hos värdinnan. Och sen..... TÅRTA! Livemusik! Massa glada miner! En kort stund kom det in ett ryskt par som eventuellt ville äta middag också. "Välkomna!", sa vi men de tittade bara lite surt på oss och menyn innan de vände och gick.
Vi struntade i dem och fortsatte sjunga och spela för full hals.

Och tårta som överraskning och present från våra värdar

Supergod och fin!

När vi sedan tackade för oss för att gå och lägga oss, suckade Rebecca lyckligt "Det här var den bästa födelsedagen nånsin!". Vi kommer få svårt att toppa den, helt klart.

Alla barnen hade hjälpt till att pynta och göra fint

Vårt fantastiska liveband, minus vår värd som också spelade

Bara glada miner!

Godnatt allihop - imorgon drar vi till Nusa Penida, en ö precis öster om södra Bali. Här ska vi försöka få syn på mantas samt kolla in fler tempel.