De Jong-Nordberg travel blog: Österut

Efter Nusa Penida gav vi oss iväg österut, mot Flores.
Vi landade i Labuan Bajo torsdag 5 juli, med tre timmars försening och det var redan kolmörkt. Vi lyckades få tag i två taxis och hamnade på vårt hotell. Som inte var precis vad vi trodde. Men som tur var lyckades vi boka om dagen efter så vi fick lite mer okej rum.
Labuan Bajo är en speciell stad. Många, många turister passerar igenom på väg österut eller på väg för att se Komodovaraner. Men det är få som stannar längre än en natt. Och det märks. Det är mycket människor som drar och sliter i en när vi var ute och utforskade staden och det mesta handlar om kommers.
Detta till trots, ger du ett leende och startar ett samtal är människorna precis lika trevlig som vi tidigare har mött. Maten var god och en kväll såg vi en fantastisk solnedgång från en höjd precis utanför centrum. Men stadskärnan kändes smutsig, luften är dålig och trafiken är (precis som överallt annars) galen.

De bygger just nu en enorm strandboulevard i Labuan Bajo

Största attraktionen är naturligtvis varanerna

Trånga gränder och mycket trafik på gatorna

I fiskehamnen ser det lugnt ut men det var det inte!

Vacker solnedgång strax utanför centrum

Bästa maten åt vi här

Dag två tog vi tag i oss själva och började snoka runt efter möjligheter till utflykter och äventyr. Jag ville gärna fortsätta österut, mot inlandet och äldre byar. De andra kände inte så mycket för det då det skulle betyda minst 10 timmar i bil, enkel väg.
Vi började då kika västerut, mot Komodovaranerna. Det fanns massa erbjudanden och varianter, du kan inte gå ett steg på Jalan Soekarno Hatta (som är huvudgatan) utan att få frågan om du vill boka en tur för att dyka, snorkla, kolla varaner etc etc... Tillslut hittade vi en möjlighet att slå massa flugor i en smäll genom att ta en båtfärd från Labuan Bajo till Lombok. Under fyra dagar, och tre nätter, skulle vi då både se varaner, snorkla och stanna till på olika öar. Vi slog till och söndag morgon kl 7.30 promenerade vi genom Labuan Bajos hamn mot Dota Samota, vårt hem för de kommande 4 dagarna.
Wil och Ineke bokade en hytt, medan Eric, jag och barnen kände oss mer äventyrliga och tog sovplatser på däck tillsammans med 11 andra ungdomar. Vi skulle nu bo och leva under fyra dagar med ett gäng nederländska partytjejer, ett par från Kanada, ett par från Italien och ett annat från Spanien. Vidare två franska tjejer samt en ensam italienare. Plus en kapten och hans 5 besättningsmedlemmar. En utmaning men med vår kock och främsta kontaktperson på båten, Harry, gick allt som en dans.

Vårt hem under 4 dagar

Så här sov vi på däck - gick fantastiskt bra!

Redan första dagen kändes allt helt rätt. Visst var toaletten skabbig, och visst är det trångt men efter både vandring och snorkling (jag såg en sköldpadda!) och, inte att förglömma, helt underbar mat, så gick solen ner och vi fick se den mest underbara stjärnhimmel jag någonsin varit med om, mitt ute på havet. Vintergatan, Venus, Jupiter, Mars och Saturnus syntes tillsammans med mängder av stjärnbilder.
Dag två var det tidigt upp och kl 7.30 gick vi i land på Komodo, varanernas rike. En timme senare klev vi på vår båt igen efter att ha stått öga mot öga med inte mindre än 3 bestar samt sett en unge på avstånd uppe i ett träd - där de lever sina första år för att inte riskera att ätas upp, av vuxna varaner!
Vi hade även sett ett gäng hjortar, lite bajs från en Indisk Palmmård (ni vet som de gör superdyrt Luwak-kaffe från) och fåglar med mera.
Efter Komodo blev det snorkling för att lugna nerverna och vi avslutade dagen på ön Lawa med att jag tillsammans med några andra i sällskapet gick rakt upp för ett berg och sedan ner igen. Det tog ungefär en och en halv timme i brännande sol. Svetten lackade och mer än en gång förbannade jag mig själv för jag inte hade stannat kvar på båten för att snorkla. Men utsikten var fantastisk, så någonstans var det värt det.

Nationalparken på Komodo hälsade välkommen med sitt tydliga tema

Vacker utsikt över en del av parken och ön

En gigantisk hanne, brrrrr!

Lawa och utsikt efter ca 30 minuters promenad rakt upp

Det var vackert på toppen

Efter detta var det dags för resans tuffaste del, från kl 14.00 måndag till kl 10.00 tisdag tuffade båten över havet längs Sumbawa utan att en enda gång stanna. Tidvis var havet oroligt och det gungade ordentligt. På natten vaknade jag ett par gånger av att det kändes som om jag stod upp snarare än låg ner på däck. Men allt gick bra och tisdagen blev det återigen snorkling och besök till ön Moyo och ett vackert vattenfall med naturlig pool.
Tillbaka på båten visade det sig att en av motorerna hade problem så kaptenen blev tvungen att kasta om rutten något och åka till en intilliggande ö för att byta motor. Detta gjordes så snabbt de bara kunde och sedan drog vi vidare mot Kanawa där vi onsdag morgon kl 6.00 ville se solen gå upp innan vi åkte vidare mot Lombok där vi landsteg kl 9.00.
Vi sa hej då till alla som vi lärt känna under fyra dagar och packades in i olika bussar. Vår buss körde till Mataram där vi nu ska sova en natt innan vi återvänder till Bali för att bara slappa under vår sista vecka.