Det gäller att vänja sig, tänker Carin på onsdagen

Idag har vi haft besök av The big boss, som hon kallas. En nederländska som för fyra år sedan emigrerade med man och son till Bali. De byggde Villa Nujum och Villa Quirodisax, som ligger grannar med varandra. Men bor numera i Singaradja, som är närmsta staden.

Hon fungerar som manager för Villa Nujum och är en guldgruva med information om var man ska åka, hur man ska bära sig åt och en massa annat.

Ett trevlig, mycket nederländskt, samtal över en kopp kaffe mitt i ett tropiskt paradis. 

Vi bjöd på kaffe. Eller ja, vi beställde kaffe av vår kokerska och blev serverade vid bordet. Jag erkände att det är något av det svåraste här, att vi har personal som passar upp på oss. Det är enormt lyxigt att få frukost, lunch och middag lagad till oss. Och det känns helt okej - men att ropa till sig en person och säga “jag tar gärna en kaffe” när kaffebryggaren står två meter bort i köket.... Eller inte plocka upp kläderna som barnen spridit ut i sitt sovrum utan låta hushållerskan göra det... Och att bli tilltalad “Madam”, gärna följt av Selamat pagi eller Me go home now, ok?... Eller få frågan om jag tillåter att en av dem tar ledigt en dag. Det är tufft. “Äsch”, säger The big boss, “Det vänjer man sig snabbt vid, tro mig! Du får tänka på det som att du annars tar ifrån dem deras arbete.”

Jag försöker tänka på det när jag för sjätte gången rycker till och stirrar rakt på trädgårdsmästaren där han är ute och grejar i rabatterna, och för tusende gången på bara några timmar säger ett förvirrat “Hallo” som han svarar på med ett strålande leende och liten bugning. Eller när jag sitter och läser ser något röra sig inne i köket och inser att det är Putu som förbereder lunch. Eller när det kliar i fingrarna att vika ihop tvätten som hänger och torkar.

Det sitter hårt åt att acceptera att någon jobbar för mig, ångesten över att vara en “Madam” sitter djupare ner än jag kunde tro. Jag går med på att beställa kaffe. Men kan inte låta bli att städa undan kläder och prylar.

Parallellt läser jag Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Kanske ska skaffa mig en RUT hemma också? För, handen på hjärtat, det är extremt skönt att slippa städning, tvättning, damma, putsa fönster och allt det andra. Nu har jag ju provat! Kanske kan det bli ett beroende? Bara ingen kallar mig “Madam”.