Tempelgudstjänst tisdag kväll

I tisdags kväll var vi inbjudna att delta i en gudstjänst, under tre dagar firar man här fullmånen med speciella ceremonier.

Vi klädde oss i saronger hela familjen och hämtades av vår chaufför, som körde hem oss till sig för att själv byta om och hämta upp sin fru. När vi kom in i deras lilla hus, kastar vår chaufför, hans fru och hans syster en snabb blick på oss och konstaterar att det inte duger. Alls.

Operation fixa orang blandas inleds:

Jesper och Eric får på sig udungs och bättre saronger.

Rebecca får en gul, vacker slendang knuten runt midjan.

Och jag..... blir omgjord från topp till tå. En grön sarong och brokadblus plockas fram, håret borstas och sätts upp. Och som picken över i:et... rosa läppstift. Nej, ingen kamera fanns till hands så ni får föreställa er mig i detta. 

In i bilen, jag är skräckslagen för att göra sönder något eller smutsa ner dessa otroligt vackra kläder som, handen på hjärtat, egentligen är för små.

På slingrande vägar i kolsvart natt kör vi mot deras tempel, i närheten av Singaradja. In i templet, titta och lyssna på en kvinnlig gamalan-orkester och sedan fick vi komma in och sätta oss i skräddarsits. Och vänta..... Och vänta.... Och vänta.... Och vänta. 

I och med att det är en speciell ceremoni, ska nämligen en grupp präster gå tre varv runt hela templet och besöka Shiva, Vishnu och Brahma. Samtidigt mässar någon i en mikrofon, och barnen börjar tröttna. Benen börjar domna. Huvudet börjar snurra. Rökelsen lägger sig över oss. Och alla har faktiskt... tråkigt. Det finns en hel del människor runt omkring oss som alla är extremt nyfikna på oss. Rebecca rycker i mig och säger “De där flickorna tittar på mig!” och visar mot två flickor snett framför oss som med jämna mellanrum vänder sig om och fascinerat stirrar på den mycket icke-balinesiska familjen. Bredvid oss sitter en annan familj där barnen är lika begeistrade över vår närvaro. Två tonåriga killar framför oss vet inte vad de ska titta mest på, oss eller sina mobiler. 

Runt omkring oss börjar fler människor sucka och pusta, sms’a, sträcka på benen och se sig omkring.

Men, så börjar vi. Vi sätter blommar mellan fingrarna och för mot pannan, sedan ska de fästas i håret. En gång till innan det kommer vatten och riskorn som vi ska fästa mellan ögonen, på tinningarna och bakom öronen.

Sedan är det över.

Vi hämtar korgen med offergåvor och promenerar med hundratals andra mot utgången, samtidigt som nyfikna blickar följer oss. En man möter upp oss och tittar gillande på oss alla och säger “White Bali-people, good you are here!”

Tillbaka hos vår chaufför bjuds vi på kaffe. Där sitter vi runt ett köksbord, på Bali, i ett litet hus med två rum och kök och försöker förstå varandra. Barnen är dödströtta, och vi med, så efter en stund är det skönt att säga hej då och bli hemskjutsad till en lyxig villa....