Hemma!

Så satt man plötsligt vid sitt köksbord, med dubbla sockar, tjock tröja och varmt te.
Ett helt äventyr är över, men det var spännande fram till sista minuten - och inte alltid på ett bra sätt.

Efter elefanteftermiddagen utanför Ubud blev Jesper på natten akut sjuk. Antagligen matförgiftning. Hela natten mellan torsdag och fredag ställdes på ända, minst sagt, och på fredag morgon var vi fortfarande inte säkra på hur han mådde.
Men jag och Rebecca drog iväg till en lokal marknad och fick tag på en kebaya och en slendang, som vi planerat. Sedan tillbaks till hotellet och bildfärd till flygplatsen. Jesper verkade ha repat sig någorlunda och fick lite mat i sig med oss andra och sedan satte vi oss på planet till Singapore.

Uuuurk, sa Jesper plötsligt på planet. Och vi var tillbaka på ruta ett i magsjukespelet. Väl framme i Singapore såg vi ut som lik allihop tror jag. En lång väntan tog sin början men Jesper piggnade till mer och mer. När vi efter sex timmar i Singapore satte oss på planet till Helsingfors var han sitt gamla, glada jag och vi kunde pusta ut.

Och det var tur, för det tar 12 timmar att flyga från Singapore till Helsingfors, och det kan bli långa timmar om man inte mår bra. Snett framför oss satt ett par med en dotter på 1 år. Hon skrek nästan hela resan. Min medkänsla gick upp och ner, måste jag erkänna.
Rebecca slog eventuellt ett sovrekord på planet; hon somnade när vi fortfarande rullade mot startbanan och vaknade först 8 timmar senare!

I Helsingfors blev väntan lång, kändes det som. Egentligen bara 90 minuter, men efter en sådan lång resa kan ju den minsta lilla väntan bli oöverstiglig. Men kl 9.00 lördag 10 november landade vi äntligen på Landvetter igen. Vi välkomnades av ett gråmulet, regnigt och blåsigt Göteborg - och plötsligt kommer jag på mig själv att sitta och drömma om att åka tillbaka till Bali igen. Gärna imorgon.